Jag håller en pistol mot din tinning
Pinsamt och patetiskt gnäller du "mamma"
Jag är inte din mamma?
Din mamma är inte här, jag berövade
dig henne, du skulle sett hennes
förtvivlade blick
Du fann inte din plats i tillvaron
Din tillflykt blev någonting som i andras
ögon är betraktat som obskyrt, konstigt,
mörkt, farligt.. Det är ju så härligt med ångest?
Du vände ditt gamla smutsiga jag ryggen
Nu kunde du upphöja dig själv över massorna
Du vände dig till det extrema, du blev
äntligen accepterad
Nu var du plötsligt djup och märkvärdig
Men när väl döden knackar på din dörr
Inser du att du fortfarande är den du alltid har varit